Schlagerkung

Schlagerkung. Inte längre i Barcelona. La fiesta terminó.

Silver igen. Men inget brons. Längre. Hoppas. Hoppas! på Holm. Guld på tisdag.

Medvetet val. Varm croissant med skinka och ost.

Omedvetet val. Vin från Torres. Catalunya. 

La fiesta terminó framfördes av Paloma San Basilio för Spanien i ESC 1985. Tävlingen gick av stapeln i Sverige (Scandinavium). Spanien hamnade på 14:e plats av 19 deltagande länder.

Lägenhetsnycklarna överlämnas. Taxi till flygplatsen. Smidig incheckning. Planet är ca 15 minuter försenat men anländer till Stockholm i stort sett enligt tidtabellen.

Torsdagen i Barcelona (endast förmiddag) bjöd visserligen på moln. Men 26 grader.

Stockholm Arlanda välkomnar med 16 grader och duggregn. Vilket känns direkt när planet landar på inrikes och man tvingas gå ut till bussen för vidare transport till utrikes.

Den kallaste natten i Barcelona var det 19 grader. Enligt vissa källor kan det ha varit så kallt som 17 grader en natt. Men då vistades undertecknad inte utomhus. Nu pratar vi ändå nattetid. Klockan är däremot ganska exakt 17:00 när Sveriges halvtaskiga sommarväder tar oss i sin famn. Köldchock. Och inte blev det bättre av blåst under kvällen som snarast kan liknas vid en höststorm.

Skönt att komma hem? Undrar om jag någonsin kommer att få den känslan (bli så gammal). Ytterst tveksamt.

Flygplanets inte alltför generösa benutrymme har gett mig en Christian Olsson-sträckning i högra lårets baksida. Även jag får följa OS som åskådare.

Positivt är att tre dagar ännu återstår på semestern. Alltid något.

Onsdagen bjöd på en halvmulen förmiddag. Perfekt för att packa. Och städa lägenheten. Silver till Sverige igen. Härligt!

Hjälper spanska expediten (talar spanska och engelska) på andra sidan gatan att översätta vad hennes franska kunder (talar enbart franska) egentligen vill ha. Det löser sig.

Lunch hos italienska grannrestaurangen. Bröd. Vatten. Ett glas rött. Fusilli-pasta och tomatbaserad sås med korv. Schnitzel. Ruccola. En slät kopp kaffe. Perfekt.

Solig eftermiddag. Som vanligt. En kort vända på stranden, en stund i parken, lite fönstershopping.

Belgarna bjöd in till gratis avslutningsmiddag på Pizza & Love. Italiensk mat i form av caprese-sallad, pizza, gudabenådad tartufo och kaffe. Enda spanska inslaget var ölen (Moritz, från Barcelona). Trevlig tillställning.

Pub nära Placa Catalunya för att titta på FC Barcelona. Vinner en träningsmatch med 4-0.

Paspartu. Avslutande copa de cava. Gamla bekanta. De flesta var där.

Återigen en halvmulen förmiddag. Perfekt för sovmorgon och lite OS. Silver till Sverige. Härligt!

Som vanligt molnfritt efter lunch. Blev en söndag i parken och på stranden. Framåt 18:00 strandbaren Santa Marta. Kaffe i närheten av Moll d'Espanya. Förbi det gamla posthuset. Gamla vanliga gatorna (förbi Fusion) och kvarteren. En skylt säger att det är 100 meter till La Ribera (El Born). Besvisligen är vi i gränslandet. Men i Barri Gotic. Kycklingcurry samt en helt underbar krämig kycklingpasta på restaurangen Milk. Vilken utöver god mat även bjuder underhållande musik. Allt från Sex Pistols till Salt-n-Pepa.

Pistaschglass. Två kulor. Hjälper några turister som sprungit vilse. Måndag väntar utflykt.

Lördagen ägnades åt lite shopping. Nya skor. Sen var det mat och dryck som gällde.

Samling klockan 13:45 vid ståbar utanför den fantastiska marknadsplatsen, boquerian, nära La Rambla. 14:00 var bord bokat på lunchrestaurangen strax bredvid boquerian, vid det lilla torget Placa Sant Galdric. Fransk kvarterskrog. Le Port de la Lune. Oerhört charmig, prisvärd och fantastisk mat och dryck från företrädesvis sydvästra Frankrike.

I nästan tre timmar satt vi, varav fyra fransmän/fransyskor, och njöt av en långlunch på den bästa franska restaurangen i Barcelona. Bröd, tre olika sorters god paté varav den med kött var enastående, vatten och rödvin (Bordeaux). Mer förrätt i form av tomater med olivolja, salt och basilika, kall soppa, sallad. Mer vatten och rödvin på bordet. Huvudrätten bestod av en utsökt köttbit (medium) med champinjoner, lök, potatismos och en hyfsat stark och väldig trevlig senap. Vissa åt hamburgare vilket också var en höjdare. Köttbiten var perfekt tillagad och smälte i munnen. Behövde inte gå hungrig från lunchen. Sen väntade ostar (fyra olika). Har ingen aning om vad det var för sorts ostar men hur goda som helst. Ingen orkade med dessert men det kändes som att ostarna och allt annat gott var tillräckligt för att alla skulle lämna stället belåtna. En café con leche med baileys som avslutning. Notan, i form av en gigantisk miniräknare, landade på bordet. Ok, vin är inte så dyrt på restaurang i Barcelona. Men det dracks en del. Och bra mat fick vi i massor. 25 euro per person måste ändå anses som oerhört prisvärt. Bästa lunchen.

Vidare till irländska puben med svensk personal, strax intill Placa Jaume (före detta Placa Constitucion). Budweiser är kanske inte det smakrikaste ölet. Men för 1 euro får det duga. Vidare med taxi mot stranden och Princesa 23, som alltså även håller till längs med Barceloneta vid havet. Mojito, öl med citronsmak och vanlig öl intogs av sällskapet i solskenet. Fanns en tanke på att ta sig hemåt och byta om eller nåt inför kvällen. Men nästa gång någon tittade på klockan hade den hunnit bli 20:15. Tillbaks till irländska puben.

Middagen intogs på Placa Sant Miguel (strax bakom Placa Jaume). Spansk förrättstallrik med allt det goda, skinka, korvar, ost, en helt ok ansjovis och bröd. Spansk huvudrättstallrik med grillat kött (bl.a. katalanska favoriten kanin). Katalansk efterrätt i form av Crema Catalana. En middag i regionens tecken.

Nästan nere vid havet, på Passeig de Colom, ligger en väldigt speciell bar. Finns ju hur många som helst i den här staden. Barens specialitet är shots, gärna såna som brinner. Vi intog en flugsvampsshot och ett kors (12 röda glas utställda som ett kors, med en hel del eld). Effektfullt och hyfsat gott. När klockan är 02:00 och ingen orkar gå vidare mot klubbarna blir det hemgång genom de trånga gränderna medans städarna vattnar gatorna. En bra lördag.

En torsdag att minnas. Middagen var enastående. En fulländad smakupplevelse.

Blev en halvtimme i kö. Sedan in i La Pedrera (stenbrottet). Gaudis Casa Mila. En upplevelse att besöka utställningen om Gaudis alla verk, lägenheten och framförallt taket med sina sjukt skruvade och vackra skorstenar. Här saknas raka linjer. Men inte fantasi. Säkerligen Barcelonas mest besökta museum tillsammans med Museu Picasso. Inte konstigt. Gaudi är Gud.

Lunch på väletablerade Tapa Tapa, nära femstjärniga hotellet Majestic. Brödet såklart, pa amb tomaquet (pan con tomate). Manchegoost. Carpaccio med riven parmesan. Grillspett med kyckling. Potatis (patatas bravas). Friterad camembert med sylt. Espresso. Livet leker.
Väldigt turistigt (men är ju turist så...) och trevligt i solskenet att ta en båttur på ett par timmar. Los Golondrinas (svalorna) lämnar kajen vid Columbus-statyn och åker i hamnen, längs med stranden, kusten bort mot Forum och sen tillbaka. Har man gjort det också. Inte helt fel.

Fusion Sushi Club. Gatan Carrer Ample (gränstrakten mellan Barri Gotic/El Born, nära havet). Lägg det namnet på minnet. Den kanske bästa restaurang som någonsin besökts. Helt klart den bästa under tiden i Barcelona. Pamplona kan verkligen det här med att välja restauranger! Herre min skapare. Gott som bara...den. En restaurang som skiljer ut sig från övriga "vanliga" Barcelona-restauranger. Inget fel på dom heller. Men miljön i den här restaurangen var bara för mysig och stämningen underbart skön. Musiken som strömmade från högtalarna hade valts med omsorg. När middagen väl var avslutad och det var dags att gå spelades "Alla vill till himmelen" med Timbuktu. Trevligt. Tillbaks till maten. Sushirestaurang förvisso. Men här snackar vi inte vanlig lunch-sushi som jag vanligtvis älskar. Här har sushin tagits till en annan nivå. Om restaurangen snart får en stjärna i den där Michelin-guiden skulle jag inte bli förvånad. Inte bara sushi erbjuds, utan även andra japanska/asiatiska rätter. Till förrätt blev det gigantiska räkor med mandel och grönsaker i en sojabaserad sås att bara älska. Vinet som dracks var ett vitt vin från gränsen mellan Spanien/Portugal (Galicien). Också oerhört smakfullt. Till huvudrätt dukades upp tre olika sushibord med tre fantastiska makis (rullar). Smakerna i rullarna är svårt att uttrycka i ord men de var så oerhört välfyllda att det nog fanns en fyra-fem smaker i varje rulle. Ingen standard. Här var det fantasi och finess. En maki med huvudsmaken kokos. En med huvudsmaken jordgubbe(!) som kändes som kanske den tredje smaken när man åt just den rullen. Och bäst av allt, deras egen Fusion-maki. Smaken är obeskrivlig men för tankarna snarare åt kött- än fiskhållet. Middagen var bara bäst. Ändå väntade höjdpunkten. En nästintill overklig smakupplevelse. Efterrätten. Chokladbakelse med salt(!) och glass. Chokladen var krämig och helt sjukt god. Kombinationen med salt så underbar att man svävade på moln. Skulle jag välja en måltid som min sista skulle det bli den här. En av livets absolut bästa stunder rent kulinariskt.

Som om inte det var nog. Alldeles intill Fusion Sushi Club ligger kitschigt inredda puben Hook (Kapten Krok). Blev en av deras specialdrinkar med pirattema. Vidare till den mysigaste av alla pubar, som besökts vid varje tillfälle i Barcelona, nästan framme vid La Rambla, inne på gården, bredvid Museu de Cera. Puben med namnet El Bosc de les Fades är obeskrivlig. Men fantastisk. Vikta pappersfigurer (gräshoppor), fjärilsutställning, all möjlig rekvisita, en skog (där det är storm varje dag fram till klockan 21:00), en grotta med vattenfall att dricka sin öl i. Lika trevligt som alltid att vara där. Slår helt klart sista ölen på brittiska puben med hästlängder. Men vad gör man när Bosc stänger tidigt. Vilken kväll!

Börjar få lite färg så det syns att man varit i Barcelona under ett antal dagar. Trots att solen och färgen inte varit målet. Dessutom varit sparsam med solandet. Efter att ha sett det mesta som är värt att se finns nu mer tid för stranden.

Som en bonus till onsdagens frukost intogs italiensk jordgubbsglass. Inte helt fel.

Ett antal timmar på stranden. Oväntat avkylande effekt i vattnet. I och för sig djupt vatten vid den här delen av stranden. Men ändå. Något förvånande. Skönt att simma, flyta, bara vara.

Östra delen av Barceloneta besöktes. På vägen tillbaks mot El Born. Lunchmeny på lokala haket (inget sunkhak) Rincon de Galicia. Pina con jamon (ananas och skinka), grillspett med pommes frites. Espresso.

Återigen Passeig de Gracia och ex antal affärer. Första besöket på turistbyrån, vid Placa Catalunya. Visserligen ingen konsultation vid disken. Men tog ett antal broschyrer om ort, norr om Barcelona, som med största sannolikhet kommer att besökas. Samt ett antal rabattkort som kan användas på klubbarna.

Middag på argentinska El Foro. Inte långt bort. Området heter då El Born. Ryktet om restaurangen säger bra. Erfarenheten säger nja. Argentinskt rött vin. Bröd med sås (salsa). Argentinsk biff (400 gram) med potatis, sallad och pepparsås. Espresso. Hungrig efteråt? Knappast.

Kvällstid vid snyggt rödblått lysande skyskrapan Torre Agbar. Samt upplysta Sagrada Familia. Dokumenterat med digitalkameran. Rekommenderas.

Paspartu. Baren. Brasilianska bartendern antog att standarden, ett glas cava, skulle serveras. Blev dock en öl. Men även ett glas cava så småningom. Belgare, en stunds praktiserande av skolfranskan, varav en jobbade som pizzabud på tidigare besökta Pizza & Love. Den andre var kock på restaurangen Romeo & Juliet (ej besökt). De hade bägge samma erfarenheter av El Foro.

På samma gata som lägenheten. Pony. Ok, nu snackar vi sunkhak. Skålar, på spanska, med en berusad äldre man. Han skålar tillbaks efter ca två minuter. Om den extrema fördröjningen berodde på åldern eller alkoholintaget låter jag vara osagt. Men intresssant.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av en musikvideo. Foton jag tagit under ytterligare 9 dagar i Barcelona (otros nueve dias en Barcelona) samt musik i form av Mocedades fantastiska Eres tu (Eurovision Song Contest 1973).

Fortsatt segt med uppkopplingen mot nätet. Men här kommer i alla fall lite om vad som hände i måndags.

Ännu en dag med herr Gaudi. Denna gång i parken han skapade tillsammans med Josep Maria Jujol i början på 1900-talet. Parc Güell. En fantastisk park i stadsdelen Gràcia. En fantastiskt varm dag. Parken som egentligen var tänkt som bostadsområde. Men därav blev intet. Däremot bodde Gaudi själv i ett hus i parken. En park med mosaik, pelargångar, kaktusar, den kända symbolen för parken (ödlan), bänken med utsikt mot staden. Älskar parken. Bland det bästa som finns att uppleva i Barcelona.

En kort sväng i exklusiva stadsdelen Sarria-Sant Gervasi.

Tillbaks till Gràcia. Som, utöver Parc Güell, endast besökts kvällstid tidigare. Mysig stadsdel med trånga gator och ett flertal kaféer, restauranger och trevliga torg. Blev en kaffe vid det mest kända torget, Placa del Sol. Och nyhetstidningen La Vanguardia.

Palau Robert och ett par fotoutställningar. Robert Descharnes, vän till katalanska konstnären Dalí, har över 60.000 fotografier av Dalí och hans vänner i sitt fotoarkiv. Utställningen bestod av de bästa av dessa fotografier som är tagna i Dalís hemstad Cadaqués. Vidare fotouställningen Mira El Mundo. Nyhetsbyrån Reuters med 80 av sina bästa fotografier tagna mellan år 2000 och 2005. Utställningen är en hyllning till de 240 journalister som sedan år 2000 har mist livet när de bevakat konflikter världen över. Fotografierna var helt fantastiska.

Vidare på Passeig de Gracia. Ser kön utanför Casa Mila. Ägnar en stund åt shopping längs gatan som leder mot Placa Catalunya. In på stora varuhuset El Corte Ingles. Köper ett 4 GB usb-minne. Går ut mot Portal de L'Angel. En kort stund senare förbi saluhallen Mercat de Santa Caterina. Lägenheten ligger nu bara runt hörnet.

Kvällen gick i Galiciens tecken. Den autonoma regionen Galicien i Norra Spanien som gränsar mot Portugal. Det blev mat på Carrer Mercé, samma gata där gitarren införskaffades. Nästan nere vid vattnet i gränslandet mellan Barri Gotic och El Born. Typiskt galicisk mat. Ett par spanska vänner visste verkligen vad de gjorde när restaurangen valdes. En upplevelse. Paprikakryddad bläckfisk, pan con tomate, friterade minibläckfiskar, grön peppar samt friterad småfisk (med huvud och allt). Till det, cava-sangria (en gul sangria med mousserande vin, som inte är lika söt som den röda sangrian). Extremt god mat. Oerhört lyckat.

En avslutande drink för kvällen, Daiquiri, på liten bar i samma område. En av de spanska vännerna pratade om Pippi Långstrump samtidigt som en tegelsten lossnade ur bardisken. Fascinerande. En kväll att minnas.

Nytt besök i Sitges under söndagen.

Åt spansk frukost (kaffe med mjölk och croissant) på en äkta spansk restaurang. Inga gamla kläder.

Låg på stranden. Simmade i havet. Eller favoriten, flyta i vattnet på de lagom stora vågorna.

Lunchen bestod av pasta med pesto på italiensk restaurang.

Framåt 18:00 bar det av mot Barcelona igen.

Drack en rabatterad Mojito. Åt grekisk mat i södra Barri Gotic tillsammans med Pamplona.

En söndag för avkoppling.

Ännu en härlig högsommardag. Torsdagen ägnades bland annat åt min femte tur, guidebokens rundvandring III (3), Det modernistiska Eixample. Antagligen den häftigaste av alla rundvandringar, med flertalet oerhört intressanta objekt. Eixample som består av ett rutmönster av gator som korsar varandra i räta linjer. Husen vid gatuhörnen är "snett avhuggna"  vilket ger känslan av ett litet torg vid varje gatukorsning. Fantastiskt. Området kom till i slutet av 1800-talet då staden expanderade och bland annat gick ihop med staden Gracia (som nu är en stadsdel i Barcelona). Husen är oftast pampiga, jämför Strandvägen/Östermalm i Stockholm med hus från främst sent 1800-tal.

Rundvandringen börjar på torget och samlingspunkten Placa Catalunya. Vilket även är startpunkten för shoppingintresserade, då flera kilometer med affärer (många exklusiva) utgår just härifrån. För den som inte vill gå så långt finns El Corte Inglés intill torget, nio-tio våningar med allt man kan tänka sig. Längs med storgatan Passeig de Gracia och typiska kvarter med nygotiska byggnader. In på Carrer de Casp och gamla Teatre Tivoli, som nu är bio, och Antoni Gaudis Casa Calvet, en häftig byggnad med balkonger som åtminstone jag associerar till just Gaudi.

Palats, rationalistiska verk, modernistiskt apotek. Passagen Permanyer bjuder på en av vandringens höjdpunkter, låga hus i engelsk stil med trädgårdar framför. Vackert. Tillbaks på Passeig de Gracia kommer så "manzana de la discordia", kvarteret som kallas så tack vare kontrasten som tre byggnaders arkitektur erbjuder, samtliga från tidigt 1900-tal. Casa Lleo Morera av Luis Domenech i Montaner, en fasad med blomstermotiv i modernistisk stil. Något längre upp, för tillfället täckt för restaurering (men jag har sett det tidigare år), Casa Amatller, en nygotisk byggnad av Josep Puig i Cadafalch. Dekorationer av polykrom keramik. Till sist, äntligen, Casa Batllo. Gaudis välkända med en fasad i mosaik och former som påminner om en drake, täckt av keramik. Balkonger som liknar katthuvuden. Tillhör världsarvet sedan år 2005. Får se om det blir ett besök även invändigt så småningom.

Mer av Domenech, som får mig att känna lycka inombords. Nästa mästerverk av Gaudi, Casa Mila, mer känd under namnet La Pedrera (stenbrottet). Tillhör världsarvet. Världsberömt. En abstrakt skapelse med kurviga linjer. Taket utgör ett fantastiskt landskap med speciella skorstenar och ventilationsrör. Casa Serra och Palacio Baro de Quadras av Puig i Cadafalch, Casa Comalat av Valeri, Palau Montaner av Domenech. På Carrer Mallorca ligger Domenechs Casa Thomas, en märkvärdig nygotisk byggnad. Den gotiska kyrkan La Concepcio är värd ett besök, särskilt innergården. Saluhallen Mercado de la Concepcio är kanske inte så intressant för själva saluhallen, vilken känns ganska tråkig, men byggnadsstrukturen och taket är värda att titta närmare på.

Fin de siècle, nygotisk kyrka, ännu ett palats. Men slutpunkten på vandringen är ändå det bästa av allt. Templo de la Sagrada Familia. Kyrkan som påbörjades av Antoni Gaudi. Som det fortfarande byggs på. Ett symboliskt verk med tre fasader (Kristi födelse, Kristi lidande och död, Saligheten). Fyra torn vid varje fasad symboliserar de tolv apostlarna. Kupolen den heliga jungfrun. Lutande pelare. Oerhört dekorerad. Originella växt- och djurmotiv. De fyra 107 meter höga tornspirorna, som avslutas med polykrom mosaik, kröner fasadens tre portar. Västra fasaden färdigställs av en grupp arkitekter som följer Gaudis originalprojekt. En fantastisk byggnad. Blev även ett besök invändigt. Och med entrén bidrar man även till färdigställandet av kyrkan, som enbart kan färdigställas tack vare privata bidrag och donationer. Häftigaste som går att se i Barcelona. En helt underbar rundvandring i ett spännande kvarter.

Torre Agbar. Gick en lagom promenad från Sagrada Familia bort mot Glories där skyskrapan Torre Agbar ståtar. Är väl egentligen kvällstid som byggnaden gör sig bäst men kul att se den även i dagsljus. Förresten kan jag se toppen av Agbar från mitt område varför jag redan sett den kvällstid. Men kanske är värt att åka tillbaks till Glories ändå. Får se. Torre Agbar öppnades officiellt i september år 2005 och används som kontor, för konferens och innefattar även restauranger.

Väl åter vid lägenheten passade jag på att foto miljön och utsikten från husets gemensamma terrass. Mat då?

Till lunch blev det favorit i repris. Mezzaluna bjöd denna gång på bröd, farfallepasta med tomatbaserad sås som även innehöll underskattade ingrediensen valnöt, kalvschnitzel, ett glas rött och kaffe med kaka.

Till middag blev det El Xampanyet. Efter närmare studier kunde jag konstatera att stället har semesterstängt från den 2:a augusti (nu på lördag) till en bit in i september. Alltså gällde det att passa på. Trevligt, familjärt, populärt, mysig inredning, några av de godaste tapas jag någonsin ätit och god Cava. Ja, stället är känt just för sitt utbud av Cava och champagne. Samt den härliga stämningen och utsökta tapas. Allt serverat av serviceinriktad kompetent personal. Till en relativt billig penning dessutom. Måste upplevas.

Hyfsade gitarrister i närheten av Placa Catalunya


Temple de la Sagrada Familia