Olé olé olé olé

Strax innan klockan hunnit bli 22:10 intog han scenen. Bruce. Med sitt E Street Band.

Söndag hade blivit måndag. Klockan var 01:10. Och vi hade fått uppleva tre timmars lycka. Ett konstant spelande utan minsta uppehåll. Ok, ett kort då innan extranumren. Men även under den tiden hölls trycket uppe av den sång-, dans- och klappvänliga publiken. Snart 59-årige Springsteen har energin som behövs för att få Camp Nou att rocka loss. Vilken kväll!

Det går igång direkt med ett spår från Born To Run-skivan, Tenth Avenue Freeze-Out. Rockar på med publikfriande nummer som Radio Nowhere och Spirit In The Night där Springsteen nästintill agerar pastor och eldar upp publiken som vilt skrikandes lyfter händerna mot himlen. Denna underbart heta sommarkväll. Good Golly Miss Molly bakas snyggt in av bandet i en av låtarna innan det så är dags för kvällens kung att välja en låt utifrån publikens önskelappar.

Ja, publiken som fått äran att stå närmast scenen har tagit med sig lappar, plakat, skyltar, digitala skyltar, wellpapp, ja allt man kan tänka sig, där de skrivit ett låtval som önskas mest av allt. Kvällens val blir underbara Tougher Than The Rest. Fortsättningen med This Hard Land är briljant och jag älskar den här lugna delen av kvällen. När alla instrument hörs tydligt och man nästintill blir gråtfärdig av den känsla som förmedlas. Dessförinnan hade publiken redan bjudit på sin första Olé olé olé olé. Detta efter att den studiomässigt mediokra, men live i en helt annan och högre division, Working On The Highway, fått publiken att tända till ordentligt.

Halvtid på Camp Nou. En och en halv timmes konsert har avnjutits. Klockan börjar närma sig kvart i tolv. Då. Exploderar publiken. Med ett tak på arenan hade det lyft. Nu börjar konserten på riktigt. Och faktum är att den låt som inleder avslutningen också är kvällens bästa och jublet, stämningen, handklappen, fotstampen, vrålen, skriken, sången och glädjen som publiken visar under den här låten går inte att jämföra med något annat som inträffar under kvällen. I'm going down. En stund att minnas för resten av livet. Låten, artisten, bandet, publiken, arenan. Allt är bara bäst under den här låten. I'm going down står det med digital text på en skylt som någon i publiken tagit med sig. Bruce är inte sen att hitta skylten, ta upp den på scen och visa hela arenan. Låten vill aldrig ta slut. Får inte ta slut. Kan inte ta slut. Går istället över i nästan lika underbara Mary's Place. Halleluja! Publiken bjuder på sin andra Olé olé olé olé.

Segertåget rullar vidare med bland annat Long Walk Home, vilket känns som ett tänkbart slutnummer. Men istället avslutar Badlands konserten. Extranummer? Självklart!

Publiken klappar, stampar och sjunger Badlands. Bruce och gänget samlas på scenen igen. Först ut som extranummer blir Thunder Road. Därefter ett medley med sånt som inte bara Springsteen har skrivit. Sen är det dags. Born To Run men kanske framförallt publikfavoriten Rosalita är extranummer som känns så oerhört välspelade och sjukt bra live att det antagligen är det bästa man kan göra inför en publik. Ändå väntar fler höjdpunkter.

Bobby Jean
följs av irländska folkfesten American Land. Det är spelglädje av Guds nåde. Det är en publik som dansar som galningar, fötter som stampas i takt, händer som är röda efter allt klappande och glädjetårar. Hela arenan hade skakat om den inte stått på en lika fast grund. Jag älskar avslutningen. Ändå väntar mer. Bruce och bandet tar emot folkets hyllningar. Och bjuder såklart även på Twist And Shout i en lång version där publiken är oerhört involverad. Låten går, kanske just för att vi befinner oss i Spanien, över i La Bamba vilket också innebär slutpunkten på en magiskt välspelad och helt underbar kväll. Tack för en fantastisk konsert!

här skriver den lokala tidningen om konserten.

Tre gånger bjöd publiken på den klassiska fotbollssången Olé olé olé olé. Schlagerkung fångade en av dessa underbara stunder, när hela publiken klappar och sjunger. För en gångs skull står Bruce tyst på scenen och bara njuter av en, i mina ögon, fantastisk publik.


Kommentarer
Postat av: Nina

Skoj med lite miljöombyte! Vi har tyvärr inte vägarna förbi Barcelona, även om det skulle vara trevligt. Vår sommar nu består av att rensa och packa, shit vad vi har samlat på oss grejer på våra 5 år här!

/Nina


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback