Schlagerkung

Ännu en härlig högsommardag. Torsdagen ägnades bland annat åt min femte tur, guidebokens rundvandring III (3), Det modernistiska Eixample. Antagligen den häftigaste av alla rundvandringar, med flertalet oerhört intressanta objekt. Eixample som består av ett rutmönster av gator som korsar varandra i räta linjer. Husen vid gatuhörnen är "snett avhuggna"  vilket ger känslan av ett litet torg vid varje gatukorsning. Fantastiskt. Området kom till i slutet av 1800-talet då staden expanderade och bland annat gick ihop med staden Gracia (som nu är en stadsdel i Barcelona). Husen är oftast pampiga, jämför Strandvägen/Östermalm i Stockholm med hus från främst sent 1800-tal.

Rundvandringen börjar på torget och samlingspunkten Placa Catalunya. Vilket även är startpunkten för shoppingintresserade, då flera kilometer med affärer (många exklusiva) utgår just härifrån. För den som inte vill gå så långt finns El Corte Inglés intill torget, nio-tio våningar med allt man kan tänka sig. Längs med storgatan Passeig de Gracia och typiska kvarter med nygotiska byggnader. In på Carrer de Casp och gamla Teatre Tivoli, som nu är bio, och Antoni Gaudis Casa Calvet, en häftig byggnad med balkonger som åtminstone jag associerar till just Gaudi.

Palats, rationalistiska verk, modernistiskt apotek. Passagen Permanyer bjuder på en av vandringens höjdpunkter, låga hus i engelsk stil med trädgårdar framför. Vackert. Tillbaks på Passeig de Gracia kommer så "manzana de la discordia", kvarteret som kallas så tack vare kontrasten som tre byggnaders arkitektur erbjuder, samtliga från tidigt 1900-tal. Casa Lleo Morera av Luis Domenech i Montaner, en fasad med blomstermotiv i modernistisk stil. Något längre upp, för tillfället täckt för restaurering (men jag har sett det tidigare år), Casa Amatller, en nygotisk byggnad av Josep Puig i Cadafalch. Dekorationer av polykrom keramik. Till sist, äntligen, Casa Batllo. Gaudis välkända med en fasad i mosaik och former som påminner om en drake, täckt av keramik. Balkonger som liknar katthuvuden. Tillhör världsarvet sedan år 2005. Får se om det blir ett besök även invändigt så småningom.

Mer av Domenech, som får mig att känna lycka inombords. Nästa mästerverk av Gaudi, Casa Mila, mer känd under namnet La Pedrera (stenbrottet). Tillhör världsarvet. Världsberömt. En abstrakt skapelse med kurviga linjer. Taket utgör ett fantastiskt landskap med speciella skorstenar och ventilationsrör. Casa Serra och Palacio Baro de Quadras av Puig i Cadafalch, Casa Comalat av Valeri, Palau Montaner av Domenech. På Carrer Mallorca ligger Domenechs Casa Thomas, en märkvärdig nygotisk byggnad. Den gotiska kyrkan La Concepcio är värd ett besök, särskilt innergården. Saluhallen Mercado de la Concepcio är kanske inte så intressant för själva saluhallen, vilken känns ganska tråkig, men byggnadsstrukturen och taket är värda att titta närmare på.

Fin de siècle, nygotisk kyrka, ännu ett palats. Men slutpunkten på vandringen är ändå det bästa av allt. Templo de la Sagrada Familia. Kyrkan som påbörjades av Antoni Gaudi. Som det fortfarande byggs på. Ett symboliskt verk med tre fasader (Kristi födelse, Kristi lidande och död, Saligheten). Fyra torn vid varje fasad symboliserar de tolv apostlarna. Kupolen den heliga jungfrun. Lutande pelare. Oerhört dekorerad. Originella växt- och djurmotiv. De fyra 107 meter höga tornspirorna, som avslutas med polykrom mosaik, kröner fasadens tre portar. Västra fasaden färdigställs av en grupp arkitekter som följer Gaudis originalprojekt. En fantastisk byggnad. Blev även ett besök invändigt. Och med entrén bidrar man även till färdigställandet av kyrkan, som enbart kan färdigställas tack vare privata bidrag och donationer. Häftigaste som går att se i Barcelona. En helt underbar rundvandring i ett spännande kvarter.

Torre Agbar. Gick en lagom promenad från Sagrada Familia bort mot Glories där skyskrapan Torre Agbar ståtar. Är väl egentligen kvällstid som byggnaden gör sig bäst men kul att se den även i dagsljus. Förresten kan jag se toppen av Agbar från mitt område varför jag redan sett den kvällstid. Men kanske är värt att åka tillbaks till Glories ändå. Får se. Torre Agbar öppnades officiellt i september år 2005 och används som kontor, för konferens och innefattar även restauranger.

Väl åter vid lägenheten passade jag på att foto miljön och utsikten från husets gemensamma terrass. Mat då?

Till lunch blev det favorit i repris. Mezzaluna bjöd denna gång på bröd, farfallepasta med tomatbaserad sås som även innehöll underskattade ingrediensen valnöt, kalvschnitzel, ett glas rött och kaffe med kaka.

Till middag blev det El Xampanyet. Efter närmare studier kunde jag konstatera att stället har semesterstängt från den 2:a augusti (nu på lördag) till en bit in i september. Alltså gällde det att passa på. Trevligt, familjärt, populärt, mysig inredning, några av de godaste tapas jag någonsin ätit och god Cava. Ja, stället är känt just för sitt utbud av Cava och champagne. Samt den härliga stämningen och utsökta tapas. Allt serverat av serviceinriktad kompetent personal. Till en relativt billig penning dessutom. Måste upplevas.

Hyfsade gitarrister i närheten av Placa Catalunya


Temple de la Sagrada Familia