Schlagerkung som sjukvårdare
En sista låt på gitarren innan det blev nästintill heldag på stranden. En tisdag som bjöd på underbart soligt väder. Termometern visade 30 grader i skuggan. Det var lite blåsigt vilket dels innebar sköna fläktar när man låg på stranden, dels lagom höga vågor att flyta i. Men även en olycka pga dåligt fastsatt parasoll. Schlagerkung fick gripa in.
Blodet forsade från pannan. Skrik. Gråt. Chock när hon såg allt blod på sina händer. Ett dåligt fastsatt parasoll hade lyft och gjort en vansinnesfärd över delar av stranden. Inte bara den översta delen. Även nederdelen, med en farligt vass spets. Under sin färd, innan den stoppades, hade den tagit sitt offer. Några handdukar ifrån oss (20 meter) blir en spansktalande fransyska, uppskattningsvis 20 år, träffad i tinningen. Av spetsen. Skrik och gråt. Folk omkring är paralyserade. Hennes kompis bredvid tar i alla fall tag i situationen samtidigt som jag springer dit. Även en spansk kille kommer till undsättning och han blir den som springer för att hämta hjälp vid den närbelägna, som tur var, sjukvårdsinrättningen. Med hjälp av papper och min handduk, som nu är ett minne blott i en papperskorg på stranden, försöker jag och tjejens kompis stoppa blödningen. Vilket lyckas så småningom. Den skadade tjejen, med blodet rinnande i ansiktet, har dock sett sin blodiga hand och får en chock, börjar skrika och därefter hyperventilera. Hennes kompis håller kvar pressen mot såret. Jag pratar med den nu chockade stackars tjejen, säger några lugnande ord (här är det engelska som gäller då jag själv är i något slags chocktillstånd och inte kan få fram ord annat än på engelska och svenska), hon tycks förstå och börjar andas lugnare. Hon trycker min hand hårt. Jag ger henne vatten, håller hennes hand och smeker henne för en kort sekund på kinden för att om möjligt få henne lugn. Ett leende kan anas. Inte helt lugn men akut chock är inte risken längre. Mer vatten. Torkar blod från hennes ansikte. Blödningen verkar nu stoppad. Sjukvårdspersonalen har kommit fram. Väl framme vid sjukvårdsinrättningen blir det till att sy det relativt breda jack hon nu har som ett minne av att någon idiot (som inte ens var framme och hörde hur det var med henne!) inte kunde sätta fast ett parasoll ordentligt. Hon var lugn medans hon fick sina stygn och verkade, även enligt hennes kompis, må relativt bra. Under omständigheterna. Dramatik på stranden. Därefter behövde jag en lång svalkande simtur i vattnet innan det blev någon timme till i solen.
Efter viss shopping på hemvägen blev det sedan middag för fyra hemma hos kompis på Carrer dels Tallers. Tex-mex med styrka och en fantastisk guacamole. Rioja. En god middag, i en mysig (takbjälkar och IKEA i skön kombination) lägenhet, i trevligt sällskap.
Strax utanför lägenheten ligger inte bara gitarrbutiker. Även 1 euro-stället. Blåbärsvariant denna gång. Får duga. Genom västra delen av Eixample, vilket var blott andra gången denna del besöktes för undertecknad. Stopp vid en restaurang i avvaktan att klubben skulle fyllas med folk. Den realtivt nya klubben på Roxy i Eixample. Bra drag på tisdagar. Tre våningar med dansgolv. Det i mitten var störst, mest välfyllt, och spelade bäst musik. Gratis inträde tack vare gästlistan. Som mest folk vid 03:00-tiden. Orkade dock inte dansa hela natten. Framåt 04:00 var det dags att sova. Tisdag hade nu blivit onsdag.
